När livet kommer emellan.

<
Hej!
 
Här duggar inte inläggen tätt. Inte riktigt mening men jag har lite bloggtorka. Inte riktigt inspiration. Livet har liksom kommit emellan. Ni vet hur det är. Vi hade några härliga sommarveckor i Juli, med Augusti så kom regnet och sommaren försvann med. Jag känner att hösten är i luften, det doftar höst, att det snart är dags för löven att falla, himlen att bli grå. Jag är en sådan människa som har känslorna på utsidan. Jag känner höst i mitt hjärta. Jag känner hur det drar kallt i mitt hjärtas gränder och att röda och gula löv blåser runt mina fötter, semestern finns knappt i minnet längre och luften är snart kylig så luften du andas ut blir alldeles vit av rök. Jag tycker inte om den tunga känslan jag har i bröstet på hösten. Jag vet att vintern kommer bli tung, mörk och kall. Det är en jobbig känsla. Jag kan kort säga att jag saknar sommaren. Jag blir alltid vemodig på sensommaren och tänker mycket på hur länge det är till solen, värmen kommer tillbaka. När jag åter kommer känna hoppet i mitt hjärta och känna att jag har blåsten i ryggen som medvind istället för i ansiktet som motvind. Jag är en filosof. Jag tänker mycket om litet och stort. Många ser mig nog inte som så. Jag har många nyanser och lager. Varav jag är duktig på att visa den nyans av mig själv som jag känner för tillfället. Jag är djupare än vad många tror. Bara att jag inte alltid vill visa det. Då jag ofta visar upp en väldigt glad och lättsam sida. Medan jag faktiskt även har mörka och dystra sidor. Min Mamma brukar alltid säga att jag tänker för mycket. Vilket jag vet att jag gör. Jag är sådan. Jag försöker att inte tänka för mycket. Men det är svårt ibland.
 
 
Just nu väntar jag på att hoppet ska hitta tillbaka till mig och att jag ska känna någon form av lycka. Just nu känns det mesta tungt, men hoppet kommer tillbaka. Det brukar göra det. Men just nu får allt ta den tid det tar. Jag behöver tid just nu. Det är mycket tankar i mitt huvud som jag bearbetar. Nej, nu känns det som jag öppnade mig lite mer än vad jag tänkte mig. Det känns läskigt. Men nu är det så.


» Mats

Fint skrivet Jag saknar den varma fina tiden vi hade under några veckor och tycker alltid att vintern är för lång

Svar: Ja vintern är verkligen för lång! Tyvärr! :( Man skulle bo i sydeuropa. :)
Susanné

2014-08-21 // 22:20:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

bloglovin